Idag såg jag på hamnarbetare som arbetade. De cyklade med hard-hat på. De gick i lugn takt. De körde olika sorters truckar, lastandes saker och körandes saker. Hit och dit. Allt såg så harmoniskt och fint ut.
Sen kom en båt dragandes på en oidentifierbar tingest med fyra el-stolps-liknande saker på.

Bra väder idag.
Ville ta en öl efter jobbet, men hade ingen att ta den med så jag åkte hem istället. Långa vägen. Fick skjuts till Majorna av kollega och åkte spårvagn över halva stan. Ganska trevligt.

Imorgon är det fredag. Bra sak, bara det.

Min hållplats imorse. Det var kyligt.

Dagens länk: ingen idag
Dagens låt: Personal Jesus – Depeche Mode
Dagens läsning: Betatester från Mists of Pandaria

Det fungerade att jobba idag. Det brukar det i och för sig göra, men ändå.
Jag blir alltid lika glad när jag sitter (nåja… ) på spårvagnen hem efter en arbetsdag och inser att hela dagen gått utan några större haverier. Beppo Gatsoparens filosofi fungerar. Aldrig titta framåt, titta ner i marken hela tiden.

Det är dock dag 3 utan Communicator (typ som MSN för arbetet) på jobbet och idag visade det sig att cheferna bestämt att de inte ska köpa in det programmet. Tack för den. Det var bara ett av de bästa programmen som vi använt, som gjort jobbet enklare och smidigare. Men såna småttigheter ska vi minsann inte bry oss om! Nejnej, Run, Forrest, Run!
Man skulle räkna på hur mycket arbetstid som slösas på att springa runt halva jordklotet, till personer som visar sig inte vara där, och sedan springa till sin plats igen.
Ja, jag är upprörd.

Min granne har ett anfall igen. Eller vad man ska kalla det.
Han skriker och stönar och bankar och visslar och tjuter, lite sådär.
Jag har flera teorier (och nej, jag tror INTE han har sex).
Det kan vara nån form av Ultimate Fighting som han tittar på.
Det kan vara nån annan sport.
Han kan ordna till brottningsmatcher i sitt vardagsrum.
Han kan knarka.
Han kan vara galen och hallucinera.
Kanske en kombination av ovanstående saker.
Ibland får hans kamphund ett anfall också. Kanske brås han på sin husse.
Det är vid dessa tillfällen som jag är glad att jag har öronproppar.

Imorgon är det Tisdag.

Dagens länk: ingen idag
Dagens låt: Move your ass – Scooter
Dagens läsning: Inferno av August Strindberg

Lyckades ta mig ut idag, minsann. Inte världens roligaste väder, men jag gick till gymmet. Mycket behövligt. Medan jag joggade på min crosstrainer försökte jag tänka lite mer på den där nya historien, fick en del idéer. Det märkliga är att jag bara får idéer när jag gör något annat, som att gymma, åka spårvagn eller jobba. När jag verkligen sätter mig ner för att få ner skiten på papper (läs dator) så blir det bara… ingenting.

Spenderade eftermiddagen med att göra någon slags mat.
Kikärtor, tomatkross, vitlök, fetaost och lite lite grädde. I en röra. Den ser ut som kräks, men smakar gott.

Har också läst igenom dagböcker jag skrivit 2002-2004.
Det är när man läser det som man inser att man kanske inte utvecklats så mycket. Samma saker återkommer fortfarande, samma trötthet hela hösten och vintern, samma deppigheter, samma reaktioner på stress. Är det helt enkelt så jag är? Förmodligen är det så. Om det är bra eller dåligt vet jag inte, men någonstans känns det i allafall betryggande.
Japp, nu vet jag vad jag har att se fram emot. ;-)

Åter till jobbet imorgon. Hm. Nåja. Semester vore fint.

Dagens länk: ingen idag
Dagens låt: American Idiot – Green Day
Dagens läsning: egna dagböcker

Vånda

2012-03-17, Inga kommentarer. Kategorier: Förbannelser, Gnäll.

Lördag eftermiddag.
Efter godis och film (The Help, efter boken Niceville) så sitter jag här. Tystnaden efter filmen gick mig på nerverna så jag satte på musik. Jag hade tänkt att jag skulle skriva något. Men hjärnan fungerar verkligen på ett outgrundligt sätt. När jag tänker att jag ska sätta mig och börja dona med den här nya idéen jag har i huvudet så vill den inte. Den vill istället komma på nya vändningar och plottar i min gamla evighetsberättelse. Den jag ändå fastnat i.
Det var ju något nytt jag ville skriva. Jag har ju idéer och allt. Men nejdå. Istället säger hjärnan: ”jamen du, vore det inte kul om (insert galen twist) eller om (en till knäpp idé) hände i den där andra historien?”.
Det man satt sig för att göra, det skjuter man upp. Vet inte om det kallas ställtid eller en hysterisk flykt från ämnet.
Dessutom slutar det hela med att jag skriver ett inlägg här, som bara handlar om våndan av att inte göra det man hade tänkt sig. Nåja, jag skriver i alla fall. Alltid något.

Det borde egentligen vara förbjudet med höst och vinter.
Så mycket tid som förspills på att bara vara trött och hängig och bara vilja ligga i sängen och inte göra något alls.
Inte gå till jobbet.
Inte gå ut (det är ju ändå bara mörker).
Inte ta sig för något.
Hur mycket jag än sover så känns det som om det är för lite. Och så har man svårt att somna ändå. Vrida och vända och lyssna igenom alla P1:s dokumentärer för femtioelfte gången. Vid det här laget vet jag allt om:

  • Barn som uteliggare
  • En snubbe som är släkt med Darwin
  • Folk som bor nära naturen
  • Kungsan-kravallerna
  • Homosexuella flottister
  • Det svenska psyket
  • Organshopping

Med mera, med mera.

Man kan säga att jag blir väldigt allmänbildad. Istället för att säga att jag är sömnrubbad. Eller vad det heter.

Jävla höst och vinter.