Akriv för augusti, 2011

Efter många om och men fick jag låna en slagborr. Väggen ifråga är nämligen av den lömska sorten, det känns först som man enkelt kan skruva i en skruv, men plötsligt är det Stopp. Betong.
Så jag lånade en slagborr. Jag handlade plugg speciellt utformade för betongväggar. Och så borrar jag. Borrrrrrrrrrrr. Borrrrrriiiiiiiiiiirrriiiiii!!!! Och så ska det ju inte låta? Jag mäter hur djupt jag kommit. Ehm… Ett försök till. Borrrrrrrrriiiiiiiiiiiii!! Och inte en milimeter djupare.

Kanske är jag och slagborrar inte goda vänner. Kanske är väggen inte min vän heller.

Jag erkänner mig besegrad. Jag kommer sätta upp tavlorna på vanligt sätt. Tavellister är väl ändå ganska överskattade?

Hösten börjar redan göra sig påmind genom en evig trötthet som gräver sig in.
Eller så är det bara väldigt mycket jobb och väldigt lite folk.

Och jag har insett att detta inte är en bra kombination för mig. Det går an att jobba och att det är mycket, men jag vill ha överblick, kunna se att vi klarar skivan helt enkelt. Annars kommer det upp en inre röst i mig som hela tiden tjatar om att om inte jag själv ser till att ALLT blir gjort så går världen under. Vilket den naturligtvis inte gör.
Men jag är i alla fall glad över att jag har identifierat rösten. Det är ett steg på någon slags väg att försöka att inte lyssna på den. Så långt har jag ännu inte kommit. Det jag börjat med är att försöka att andas.

Andas, damn you, andas!

Nu fastnade jag som en kardborre-boll i en ull-kofta.
Tjuven av Göran Tunström. En av de bästa böckerna jag vet. Jag har läst den en gång förut, men kommer inte ihåg så mycket mer än att jag tyckte den var fantastisk. Det är den.
Hela kvällen läste jag. På morgonen till frukost läste jag. På spårvagnen läste jag. Och jag kommer att fortsätta läsa tills den är slut.
Det blir nog så att jag läser om alla hans böcker igen, för det är en sån underbar känsla att ha hittat tillbaka till Böckerna. Och då menar jag fysiska böcker och inte ljudböcker.

Nu gäller det bara att fortsätta laga mat, städa och dona och inte försvinna totalt. För ”risken” finns. :)

Idag lyssnade jag på en dokumentär på radio om en kille som tävlade i att hålla andan under vatten. Han var trea i världen och hans rekord var 9 minuter och 11 sekunder. Det finns sannerligen olika sätt att roa sig på.

Frusen som bara den idag. Det var skönt att bylta på sig både munkjacka och regnjacka när man skulle hasa sig till jobbet. Det kändes trevligt på något sätt, att frysa lite och sedan ta på sig varmt.
Idag bokade jag ett spinning-pass. Baspass. Jag kommer förmodligen att dö ändå, men någonstans kanske det är bra att boka något, för då har man tider och annat att förhålla sig till. Och man har någon annan än sig själv som peppar på en.
Vi får se hur det går.