blogg för inbördes fundering
Totalt utslagen i flera dagar.
Sedan bestämde sig förkylningen för att mutera. Nu sitter den på min näsa. Och i den. Som ett äckligt sår som gör att jag ser ut som en spetälsk. Varför, Orvar? Det var väl ändå att ta i? Räckte det inte med febern, snuvan och rosslet i halsen? Tydligen inte.
Och imorgon ska jag försöka jobba. Det känns märkligt, eftersom min kropp fortfarande känns ganska slut. Vi får se hur det går.
Orvar slutade peta mig på armen och slog mig istället med en slägga i huvudet.
Sjuk.
Blä.
Ynk.
Får se hur jag orkar uppdatera de närmaste dagarna, för det känns som döden-döden, som Astrid Lindgren sa.
Det finns dagar då man går till jobbet och känner: det här är inte bra. Det här känns inte bra. Hurgh…
Idag var en sådan dag. Och jag hade rätt. Förkylningen Orvar har gjort entré. Den där förkylningen som bara sitter och gnider, som aldrig riktigt hoppar fram och vrålar HAHA, HÄR ÄR JAG OCH DU SKOLA BLIVA SÄNGLIGGANDE I EN VECKA!
Den här förkylningen petar mig snarare på armen på påpekar försynt att han har anlänt, att jag kommer vara snorig och täppt, men att jag nog kommer kunna jobba ändå. Nog.
Nog är ordet.
Jag ska gå till jobbet imorgon, det har jag Bestämt.
Dagen har gått åt till att ignorera Orvar, samtidigt som jag inmundigat Echinagard-droppar och snytit mig. Han verkar ha gjort en paus i arm-petandet nu, för det känns som om jag är liiiite bättre.
Om man inte känns vid förkylningen så finns den inte.
Dagens länk: ingen, har jobbat
Dagens låt: Epica – The Obsessive Devotion
Dagens läsning: Ginzas film- och musikkatalog
Tvättar.
Jag blev av med min tvättid igår eftersom en granne hade låst tvättstugan och uppenbarligen gått ut för kvällen eller nåt och glömt alltihop. Så jag tvättar idag istället. Förbaskat bra att kunna tvätta på söndagar, att bostadsbolagen äntligen kommit på att man faktiskt inte använder ”vilodagen” till att vila och tänka på Gud utan till att göra allt det man inte hann på lördagen. Som att tvätta.
Av gammal vana så låser även jag in min tvätt. Men jag undrar… Vem i hela fridens namn vill ha mina kläder? Det är ju knappt så jag vill ha dem, men de är ju de enda jag har. Vad är det för folk som snor andra människors tvätt? Huuurrrgh, enligt mig. Eller så är de kanske så desperata att de tror att de kan sälja av skiten.
Imorgon jobb igen. Det återstår att se hur stressig denna vecka kommer bli. Förmodligen Status Quo.
Dagens länk: Last.fm – jag insåg att denna sida faktiskt kunde hjälpa mig hitta ny musik. Insikt!
Dagens låt: Pain – Dirty Woman
Dagens läsning: inget. gör mindmappar istället.
Ägnar förmiddagen åt att surfa runt på diverse bloggar. Bara för att se vad folk gör med dem, vad de skriver. Insikten slår mig ganska hårt att jag är en ytlig jävel, alternativt egotrippad och/eller fullständigt jättetråkig.
Jag skriver inte om aktuella kulturdebatter som florerar på obskyra tidningars kultursidor. Jag har inga åsikter (nåja…) angående HBT-frågor. Jag följer inte hundratals bloggar som handlar om politik. Jag tar inte kort på mina kläder eller kläder jag vill ha. Jag är den som sitter i min vrå och skriver just det jag själv tänker och vad jag har gjort eller inte gjort under dagen. Herregud, hur trist får man vara? Vem fan är intresserad av vad jag pysslade med igår?
Å andra sidan. Vem fan är intresserad av dagens outfit?
Dagens outfit:
Strumpor (svarta)
Tajts (svarta)
Tröja (roströd typ)
Väst (svart)
Nå, var det roligt? Nej, tänkte väl det. Ja, just det. Västen inhandlades på den otroligt häftiga affären Lindex. Wow. Hur coolt som helst. Resten minns jag inte vart jag handlat.
Kanske är jag trist och tråkig. Men det må så vara i så fall.
Jag skriver inte för att visa hur mycket jag läser eller hur bra jag är på att diskutera diverse saker som händer.
Jag skriver faktiskt bara för mig själv. Som en liten ventil som pyser.
För övrigt har jag rött nagellack. Dock något flagnat.