Akriv för mars, 2011

Vad är det som gör att man blir trött och seg av att ha lite att göra på jobbet?
Man borde ju tycka att det är skönt att slappa och ta det lugnt, men det gör man inte. Tiden segar och man blir som kall gröt i hjärnan.
Jag borde ta mig för något.
Inte vill jag ringa och stressa min stackars framtida fastighetsskötare, i allafall inte idag. Inte kan man sitta och surfa (nåja, man KAN, men Internet har tagit slut). Och inte kan man gå hem.
Och det är eftermiddag. Därmed slutar min hjärna av princip att fungera.

Detta var kanske inget tänkvärt filosofiskt inlägg, men jag behövde känna att jag åtminstone gjorde NÅGOT. Så jag skriver några rader och gnäller. :)

Plötsligt, på väg till jobbet, så minns jag.
När jag såg lägenheten igår, med den trevlige fastighetsskötaren Lennart, så utbrast jag i förtjusta pip över sittbadkaret. Då såg jag hur Lennart stod och log för sig själv. Leendet var just ett sånt som visade att detta var något han upplevt tidigare, denna reaktion på badkaret.
Och det såg ut som om detta var något han tyckte om.
Att se människornas förvånade reaktioner på badkaret.
Det tyckte jag var väldigt fint.

Jag har sett lägenheten.

Den var verkligen underbar!
Och nu talar vi inte nybyggda grejor med blanka ytor och saker man knappt vet vad det är och ännu mindre vågar röra vid, av rädsla för att man kanske har sönder något. Vi talar 50-tal. En lägenhet i mycket gott skick, med originalskåpsluckor från 50-talet, med tillhörande knoppar. Fint parkettgolv. Fin utsikt. Kort väg till vagnen. Underbart gulligt kök. Och sittbadkar. Ja. SITTBADKAR!
Jag fick inte till en vettig bild på det, men här kommer själva tanken med det (obs, detta är inte mitt badkar, men typ så ser det ut):

Jag mår så bra. Tanken slog mig hur enkelt det är nu. Jag hade inga problem att slita mig uppför backen hemma, med blicken i marken på grund av den isiga vinden, och löv som susade omkring så man knappt såg om det var vår eller höst. Detta sätt att ta sig hem har ett slut. Jag skulle till och med teoretiskt sett kunna räkna hur många gånger till jag måste ta mig upp för denna helvetesbacke. Dessa tankar kommer ta mig genom våren och tiden i gamla lägenheten utan problem.

Jag är hemma!

Idag är det onsdag.

Så jag tänkte dela med mig av soluppgång över Hjalmar Brantingsplatsen. Även om det är ganska bitigt i luften så lovar själva soluppgången gott. Trots bilar och elstolpar. :-)

Och inte att förglömma, idag ska jag se på min framtida lägenhet! Kameran är med, det ska bli ohyggligt spännande!

image

Sol måste man ha.

Detta blir Dagens åka-till-jobbet-film.

Tänk så annorlunda det kan se ut när det är bra väder.
Detta över Angeredsbron. Kort, med solen i ögonen, men ändå.