Våld och skrivande

2011-11-25, Inga kommentarer. Kategorier: Fina saker.

Det har inte blivit mycket skrivet på ett tag. Eller jo, det har blivit sanslöst mycket skrivet, bara inte här.
Jag har fått skrivarlusten tillbaka. Och den hänger inte bara som en dimma i mitt huvud utan att komma ner på papper, som den gjort förut. Nu strömmar den formligen ur min penna så att jag skulle kunna skriva 24 timmar om dygnet.

Det är en underbar känsla. Att gå omkring och fundera på händelser att skriva, vrida och vända på karaktärer och scener. Man märker det man behöver förbättra.
Sannerligen början på historien. Den påbörjades för nästan 14 år sen och då var man liksom inte lika ”utvecklad” vad gäller skrivande. Det är kort sagt väldigt barnsligt.
Men samtidigt väldigt roligt att läsa, hur historien går från barnslighet till mognad och man märker hur man blivit äldre.

Jag måste dock bli bättre på att beskriva våld. Det kan låta konstigt, men min historia kräver det. Åtminstone i små bitar. Det blir lätt en ganska platt beskrivning och det vill jag inte. Får se hur jag gör med de scenerna…

Kapital Tumskada

2011-10-11, Inga kommentarer. Kategorier: Tisdagar.

Man kan undra varför man känner sig mest manad att skriva när man är grinig, irriterad och allmänt gnällig. När man är glad så har man inte samma önskan att dela med sig, verkar det som. Men när man vill gnälla så vill man så gärna sprida det onda till så många som möjligt. Eller så är jag bara allmänt ond. ;)

Men det är faktiskt Capital Tuesday idag. Och till råga på allt ville Firefox ändra ordet Tuesday till Tumskada. Det säger en del. Kapital Tumskada.

Det är i alla fall en väldigt gnällig och grinig dag. Mycket på jobbet, av sådan karaktär att man känner sig splittrad som en glasruta kastad från 100 meter ner på ett betonggolv. Och så påbörjades dagen genom att man vaknar och känner att det är Tisdag. På det där lite krypande, olycksbådande sättet. Kombinationen är inte lyckad.
Man borde varit hemma med en filt över huvudet. Nu sitter man istället på jobbet med axlar som känns som döden.

Jag ska Bada när jag kommer hem. Länge.

Och imorgon är det onsdag. Bara det är något positivt.

Det här med lokaltrafik

2011-10-04, 4 Kommentarer. Kategorier: Gnäll.

Det sägs att det kommunala sättet att ta sig till jobbet är det lätta sättet. Och miljövänligt. Och billigt. Och bra på alla sätt och vis. Det kan jag hålla med om.
Men när det krånglar så vet jag inte riktigt hur Västtrafik resonerar.
I måndags skulle jag ta mig till jobbet som vanligt. På vägen till hållplatsen märker jag att det är ovanligt mycket folk som står och ser allmänt förvirrade ut på alla möjliga ställen runt hållplatsen. Jag anar oråd. Jomenvisst. En spårvagn hade börjat brinna inne i tunneln precis efter hållplatsen, så inga vagnar kunde ta sig mot stan.
Jag försöker höra vad de säger i de knastriga högtalarna.
”SPRAAAR… inga spårvagnar gå i riktning mot Centralstationen … KNASTER”
Nähä, det kunde jag räknat ut själv.
Inte ett ljud om ersättningsbussar.
Efter att ha stått där i 40 minuter kommer en buss. EN. Och den var inte ens ledad.
Här kommer Västtrafiks Fantastiska Logik in.

Bild 1: Antalet spårvagnar som står still (på bilden syns 3, men det var ca 5 minst):
Då skall det tas in i beräkningen att det var rusningstrafik och då är oftast alla vagnarna mer eller mindre fulla.

Bild 2: Antalet bussar som ersatte de ca 5 spårvagnarna som skulle gå mot stan:
Om ni tittar NOGA så ser nu bussen bland allt folk….

Tilläggas bör att det kom ungefär 3 bussar åt ANDRA hållet. Dit folk inte skulle. Man kunde tro, som den normalbegåvade människa man är, att de bussarna skulle vända och åka tillbaka. Men de syntes aldrig till.
Hur får Västtrafik ihop det?
En mikroskopisk buss, avsedd för ca 50 personer, skall ersätta minst 5 tämligen fullsatta spårvagnar?
Det Är Inte Fysiskt Möjligt, kära Västtrafik!

Det kostade 170:- att ta sig till jobbet per taxi.

Så. Nu har jag gnällt nog för idag.

 

Helvetet som bröt loss

2011-09-27, Inga kommentarer. Kategorier: Gnäll.

Lugnet var helt ok. Man jobbade på i lugn takt och gick sedan på möte till 15.30. Väl ute från mötet så hade helvetet brutit löst. Och ingen verkade bry sig om att säga till.
Och teknikerna gick planenligt och spelade innebandy, trots att eldarna rasade runt om i landet. ”för det gör vi ju alltid på tisdagar”
Kvar blev en liten klick desperata människor som inte kunde avhjälpa. De blev bättre i konsten att ljuga snyggt för kunderna istället.
”teknikerna arbetar intensivt med problemet”

Det är skönt att vara hemma nu.
Tillsammans med en Väldigt Tjock Bok. Nämligen Sugar av Michel Faber.
Verklighetsflykt medelst litteratur inleds omgående.

Så snabbt man varvar upp

2011-09-22, Inga kommentarer. Kategorier: Allmänt.

Andra dagen på jobbet efter Förkylningen och jag är redan varm i kläderna. Känns bra. Vad som känns ännu bättre är att det är fredag och löning imorgon.

Måste försöka komma igång med skrivandet igen efter sjukdomen, dock. Då blev ingenting gjort eftersom jag knappt orkade hålla i en penna, än mindre tänka konstruktivt och inspirerat. Orkade inte ens lyssna på musik. Och jag kan påpeka att dag-teve INTE är särdeles inspirerande. Har ett block liggandes i min väska. Inget händer på jobbet. Kanske ska jag försöka skriva nu? Fast det känns fel.
Hellre hemma med Mina Saker.

Det är skönt att åka till jobbet nu i allafall tycker jag. Det luktar höst och är sådär perfekt småkyligt som det ska vara på hösten. Det lär inte fortsätta, men jag njuter i allafall medan det varar!

Nu ska jag fortsätta stirra in i skärmen.

Dagens länk: Twitter – fråga mig inte varför
Dagens låt: ingen, lyssnar på bok
Dagens ”läsning”: ”Linda – som i Lindamordet” av Leif GW Persson