Akriv för ‘Tekniktjat’

Plötsligt försvann jag. Bort till en kontinent vid namn Pandaria.
Men jag får ju visa vad i hela friden det är som har uppehållit mig all denna tid.
Så här kommer en liten redogörelse.
(det går bra att klicka på bilderna för full storlek!)

Det började med väntan. Klockan gick sakta.

I väntan på Pandaria

Till slut slog klockan 00.00 på natten och jag stod redo för att FISKA!
Och fiska gjorde jag. I över två timmar.

Fiskande i Stormwind

Tyvärr slog en person mig med en minut från att få Realm First Zen Fisherman. Men vad gör man. Jag prövade ju i allafall.
Så jag gav mig ut med Prostinnan, min huvudkaraktär, till den nya kontinenten.
Där träffade började jag utforska. Jag fick ett husdjur i form av en fisk i en vattenbubbla och träffade på en mycket trevlig panda vid namn Cho.

Fishy och Lorewalker Sho

Efter att ha hjälpt pandorna en del så gick det ändå tyvärr inte riktigt vägen. Ett GIGANTISKT monster dök upp och förstörde dagen. En Sha. Sha of Doubt. Riktigt ond.

Sha of Doubt.

Honom kunde jag inte döda.
Men jag fick i alla fall lift med en fantastiskt fin drake!

Drak-transport

Jag lämnade Jade Forest och åkte vidare.
En del märkliga uppdrag fick jag. Tvätta jakar i en jaktvätt och markera ut bajs uppe på de höga bergen som kunde varit Himalaja.

Markerar bajs med en liten flagga.

Men skam den som ger sig, jag köpte mig en alldeles EGEN jak att rida på.

Min egen jak!

Efter mycket om och men fick jag lov att bege mig till Temple of the White Tiger.
Synen på håll var fantastisk!

Templet på håll

Och när jag kom närmare var det bara ännu mer häftigt!

Templet up close!

Därinne slogs jag med skuggversioner av mig själv för att visa mig värdig. Värdig att få lov att komma in i den stängda delen av Pandaria, Vale of Eternal Blossoms. Och jag lyckades. Dörrarna öppnades!

Vale of Eternal Blossoms dörrar öppnas

Sen var det bara att fortsätta min väg.
Jag fick lift av några pandor.

Transport medelst vagn

Efter tre dagars ihärdigt jobbande så hände det till sist.
Jag blev level 90!!

Ding! Som man säger.

Nu börjar Spelet På Riktigt.
Med flygande fläng begav jag mig till Halfhill Market och min alldeles egna jordplätt, där jag kan odla mina egna grönsaker (jag har numera 8 jordplättar att odla på, samt ett sprinklersystem, en sann bonde!).

Man odlar. Jajamen.

Jag kunde också hjälpa The Order of the Cloud Serpent och få min alldeles egna drake att rida på. Men ingenting är gratis. Jag var tvungen att föda upp den från ett ägg. Den är numera stor som en liten hund.

Min egna drakbebis. I bakgrunden ses den fullvuxna varianten.

Sedan kunde jag inte låta bli. Så numera är Prostinnan inte en Night Elf längre.
Hon är en Pandaren. :)

Panda-präst

Det var en del av min vecka. Det har hänt så mycket mer, men man kan aldrig få med allt. Mists of Pandaria får höga betyg av mig!

Veckorna flyger förbi.
Ganska fint, men ändå dumt eftersom man känner att man skulle vilja ha lite mer tid till allting. Men man ska inte gnälla. Det är ju bra att tiden går, för om jag minns tillbaka på när tiden INTE gick fort så var det banne mig inte så roligt.

Mindre än 24 timmar kvar till Mists of Pandaria.
Jag har planen klar för mig helt.

    Jobba
    Äta lunch (oxfilé minsann!)
    Jobba
    Träna
    Duscha
    Sova
    Vakna kl 23.30
    Vid midnatt: börja FISKA!!

Börja vad?? tänker ni nog. Jo. Det är så att det finns vissa speciella utmärkelser vid en ny expansion. Den första personen på servern att nå högsta leveln, första att få full poäng i att plocka blommor, första personen att få maxpoäng i… att fiska.
Det jag är efter är: Realm First Zen Fisherman.
Jag vet om att jag inte är ensam om att försöka nå detta, men försöker man inte så har man ju ännu mindre chans. Så jag har förberett mig ordentligt. Och ställt in hjärnan på att stå på samma ställe och fiska oupphörligen i ca 3 timmar.
Ja, jag är nog lite konstig. Men det är inga nyheter.

Men nu kanske de där 4 semesterdagarna makes sense? ;-)

Det fungerade. Till slut.
Efter ca en timmes bökande, morrande, ringade till mor och beklaga sig, lite mer jävlaranamma. Plus en omstart av telefonen.

Underskatta aldrig en omstart, det gör både maskiner och människor gott då och då.