Idag önskade jag att man kunde dela dofter på internet. Det var nyklippt gräs utanför jobbet och den doften var alldeles underbar, jag ville dela med mig men det går ju inte.
Första gräsklippningen var det i allafall.

Jag klarade också att stå inför folk och prata (nåja…) idag. Förutsättningarna var sannerligen inte de bästa, till och med om man bortser ifrån att jag Inte Tycker Om Att Tala Inför Folk.
Chef bestämde att den presentation jag och kollega gjort var skräp, så hon gjorde en egen och gav oss den. Härliga tider. Inte bara att man nojjat i ett dygn inför detta, man ska också tvingas tala om något man inte kan.
Jag stammade och stakade och tog mig igenom min del på något outgrundligt sätt. Efteråt orkade jag bara sitta i fikasoffan och glo. Nu är det över.
Påminn mig om att säga NEJ nästa gång. Även om det blir delegerar till mig så är väl att få förbereda sitt eget tal det minsta man kan begära.

Sitter och lyssnar på radioteater vid köksbordet och dricker nyponsoppa. Med en katt i knät. Det är livet på en pinne.
I vardagsrummet står böckerna och väntar på att bli nedpackade, vilket de ska bli under morgondagen och dagen därpå, för imorgon ska det bannemig köpas påsar men inte på Willys.

Och helgen blev bara regn och dimma, trots löften från metereologer att det skulle bli så varmt och fint. Fast varmt blev det ju. Eller varmare, i vilket fall!
Ser fram emot utflykt nästa helg, med kikare och fika, bok och kamera.

Livet är harmoniskt, känns det som.
Bara att vila i nuet och njuta av det som sker.
Kan låta enkelt, men jösses vilken tid det kan ta att lära sig.