Akriv för ‘Gnäll’

Bryende och tredje världskriget

2012-03-26, Inga kommentarer, Allmänt, Gnäll.

Ja det var ju det där med att inte bry sig så mycket.
Det går liksom inte så bra.
Hela Sverige gungar och folk sitter och gnäller om huruvida man ska ordna det ordentligt eller smådutta lite och se om det eller det eller det hjälper kanskekanske. Kajan skriker inombords, men håller sitt arbetsansikte någorlunda i schack. På hemvägen såg jag förmodligen ut som om tredje världskriget brutit ut.
Jag kom också på att jag kanske borde andas lite då och då.

Väl hemkommen ringde jag mor och gnydde av mig. Dessutom diskade jag, helt otroligt.
Nu dricker jag sov-te och lyssnar på Ekot i P1.
Lyssnade på Enya på hemvägen, det var det enda jag klarade av och då måste jag ändå ha något i öronen, så man slipper höra folks röster på vagnen.

Tidigt sänggående.

Ibland undrar jag över det här med att bry sig.
Vissa säger ibland ”jamen det ju bara att inte bry sig om det” och menar på att det liksom är den magiska lösningen. Det är dock inte så lätt när man är en bryende-personlighet. En som engagerar sig. Är det då ”mitt fel” att jag stressar ihop? Är det mindre värt om jag mår kass, bara för att jag är den sortens person som bryr mig?
Hm.

Jag mindes i allafall att ta kort på min hållplats.
Kvinnan till vänster tillfrågades inte om hon ville vara med i bild, så jag tog bort hennes ansikte.
Lite sol var det.
20120326-195454.jpg

Vånda

2012-03-17, Inga kommentarer, Förbannelser, Gnäll.

Lördag eftermiddag.
Efter godis och film (The Help, efter boken Niceville) så sitter jag här. Tystnaden efter filmen gick mig på nerverna så jag satte på musik. Jag hade tänkt att jag skulle skriva något. Men hjärnan fungerar verkligen på ett outgrundligt sätt. När jag tänker att jag ska sätta mig och börja dona med den här nya idéen jag har i huvudet så vill den inte. Den vill istället komma på nya vändningar och plottar i min gamla evighetsberättelse. Den jag ändå fastnat i.
Det var ju något nytt jag ville skriva. Jag har ju idéer och allt. Men nejdå. Istället säger hjärnan: ”jamen du, vore det inte kul om (insert galen twist) eller om (en till knäpp idé) hände i den där andra historien?”.
Det man satt sig för att göra, det skjuter man upp. Vet inte om det kallas ställtid eller en hysterisk flykt från ämnet.
Dessutom slutar det hela med att jag skriver ett inlägg här, som bara handlar om våndan av att inte göra det man hade tänkt sig. Nåja, jag skriver i alla fall. Alltid något.

Allmänbildning eller brist på sömn

2011-12-08, Inga kommentarer, Gnäll.

Det borde egentligen vara förbjudet med höst och vinter.
Så mycket tid som förspills på att bara vara trött och hängig och bara vilja ligga i sängen och inte göra något alls.
Inte gå till jobbet.
Inte gå ut (det är ju ändå bara mörker).
Inte ta sig för något.
Hur mycket jag än sover så känns det som om det är för lite. Och så har man svårt att somna ändå. Vrida och vända och lyssna igenom alla P1:s dokumentärer för femtioelfte gången. Vid det här laget vet jag allt om:

  • Barn som uteliggare
  • En snubbe som är släkt med Darwin
  • Folk som bor nära naturen
  • Kungsan-kravallerna
  • Homosexuella flottister
  • Det svenska psyket
  • Organshopping

Med mera, med mera.

Man kan säga att jag blir väldigt allmänbildad. Istället för att säga att jag är sömnrubbad. Eller vad det heter.

Jävla höst och vinter.

Det här med lokaltrafik

2011-10-04, 4 Kommentarer, Gnäll.

Det sägs att det kommunala sättet att ta sig till jobbet är det lätta sättet. Och miljövänligt. Och billigt. Och bra på alla sätt och vis. Det kan jag hålla med om.
Men när det krånglar så vet jag inte riktigt hur Västtrafik resonerar.
I måndags skulle jag ta mig till jobbet som vanligt. På vägen till hållplatsen märker jag att det är ovanligt mycket folk som står och ser allmänt förvirrade ut på alla möjliga ställen runt hållplatsen. Jag anar oråd. Jomenvisst. En spårvagn hade börjat brinna inne i tunneln precis efter hållplatsen, så inga vagnar kunde ta sig mot stan.
Jag försöker höra vad de säger i de knastriga högtalarna.
”SPRAAAR… inga spårvagnar gå i riktning mot Centralstationen … KNASTER”
Nähä, det kunde jag räknat ut själv.
Inte ett ljud om ersättningsbussar.
Efter att ha stått där i 40 minuter kommer en buss. EN. Och den var inte ens ledad.
Här kommer Västtrafiks Fantastiska Logik in.

Bild 1: Antalet spårvagnar som står still (på bilden syns 3, men det var ca 5 minst):
Då skall det tas in i beräkningen att det var rusningstrafik och då är oftast alla vagnarna mer eller mindre fulla.

Bild 2: Antalet bussar som ersatte de ca 5 spårvagnarna som skulle gå mot stan:
Om ni tittar NOGA så ser nu bussen bland allt folk….

Tilläggas bör att det kom ungefär 3 bussar åt ANDRA hållet. Dit folk inte skulle. Man kunde tro, som den normalbegåvade människa man är, att de bussarna skulle vända och åka tillbaka. Men de syntes aldrig till.
Hur får Västtrafik ihop det?
En mikroskopisk buss, avsedd för ca 50 personer, skall ersätta minst 5 tämligen fullsatta spårvagnar?
Det Är Inte Fysiskt Möjligt, kära Västtrafik!

Det kostade 170:- att ta sig till jobbet per taxi.

Så. Nu har jag gnällt nog för idag.

 

Helvetet som bröt loss

2011-09-27, Inga kommentarer, Gnäll.

Lugnet var helt ok. Man jobbade på i lugn takt och gick sedan på möte till 15.30. Väl ute från mötet så hade helvetet brutit löst. Och ingen verkade bry sig om att säga till.
Och teknikerna gick planenligt och spelade innebandy, trots att eldarna rasade runt om i landet. ”för det gör vi ju alltid på tisdagar”
Kvar blev en liten klick desperata människor som inte kunde avhjälpa. De blev bättre i konsten att ljuga snyggt för kunderna istället.
”teknikerna arbetar intensivt med problemet”

Det är skönt att vara hemma nu.
Tillsammans med en Väldigt Tjock Bok. Nämligen Sugar av Michel Faber.
Verklighetsflykt medelst litteratur inleds omgående.