Ja det var ju det där med att inte bry sig så mycket.
Det går liksom inte så bra.
Hela Sverige gungar och folk sitter och gnäller om huruvida man ska ordna det ordentligt eller smådutta lite och se om det eller det eller det hjälper kanskekanske. Kajan skriker inombords, men håller sitt arbetsansikte någorlunda i schack. På hemvägen såg jag förmodligen ut som om tredje världskriget brutit ut.
Jag kom också på att jag kanske borde andas lite då och då.

Väl hemkommen ringde jag mor och gnydde av mig. Dessutom diskade jag, helt otroligt.
Nu dricker jag sov-te och lyssnar på Ekot i P1.
Lyssnade på Enya på hemvägen, det var det enda jag klarade av och då måste jag ändå ha något i öronen, så man slipper höra folks röster på vagnen.

Tidigt sänggående.

Ibland undrar jag över det här med att bry sig.
Vissa säger ibland ”jamen det ju bara att inte bry sig om det” och menar på att det liksom är den magiska lösningen. Det är dock inte så lätt när man är en bryende-personlighet. En som engagerar sig. Är det då ”mitt fel” att jag stressar ihop? Är det mindre värt om jag mår kass, bara för att jag är den sortens person som bryr mig?
Hm.

Jag mindes i allafall att ta kort på min hållplats.
Kvinnan till vänster tillfrågades inte om hon ville vara med i bild, så jag tog bort hennes ansikte.
Lite sol var det.