Akriv för ‘Förbannelser’

Min borg. Den har inga vallgravar, inga tinnar eller torn eller höga murar. Ändå är det min borg. Min lägenhet. Jag vet inte om jag är ovanligt glad i min lägenhet eller om jag är sjukligt störd på när okända människor klampar in i den, men någonstans tycker jag att de där vallgravarna nog hade varit en bra sak att ha ibland.
Till exempel nu på torsdag.
Först kom lapp nummer ett. Jaha. Ventilationsinspektion. Hm. Ok då.
Sedan kom lapp nummer två…
Snart Kommer Du Bo I Ett Av Sveriges Modernaste Hem. Vi Måste Bara Ha Tillgång Till Din Lägenhet HELA DAGEN För Att Borra Fast Ett Modem I Väggen.
Eh. Va?
Detta har jag inte bett om? Jag behöver inte ett modernt hem. Jag klarar mig bra som det är, med det bredband jag har. Jag kommer inte byta till Ert Bredband ändå.
Men tydligen spelar det ingen roll, modem-fanskapet ska tydligen sättas upp ändå.
Mellan 07.30 – 17.00 !!!!
Här kommer de där vallgravarna in.
Jag funderar starkt på dem nu faktiskt.
Vallgravar och hinkar med kokande tjära.

För JAG TYCKER INTE OM när man går in i min lägenhet!!

Ok.
Tack vare Kajans otroliga närvaro i vad hon pysslar med så råkade jag skriva över inlägget jag skrev igår. Smart. Jätte. Verkligen.
Bättring lovas….

Inlägget handlade om arbete, gnäll, gny och mitt nya hållplatsprojekt.
Farväl, inlägget. Må vi ses i inläggshimlen.

Lördag eftermiddag.
Efter godis och film (The Help, efter boken Niceville) så sitter jag här. Tystnaden efter filmen gick mig på nerverna så jag satte på musik. Jag hade tänkt att jag skulle skriva något. Men hjärnan fungerar verkligen på ett outgrundligt sätt. När jag tänker att jag ska sätta mig och börja dona med den här nya idéen jag har i huvudet så vill den inte. Den vill istället komma på nya vändningar och plottar i min gamla evighetsberättelse. Den jag ändå fastnat i.
Det var ju något nytt jag ville skriva. Jag har ju idéer och allt. Men nejdå. Istället säger hjärnan: ”jamen du, vore det inte kul om (insert galen twist) eller om (en till knäpp idé) hände i den där andra historien?”.
Det man satt sig för att göra, det skjuter man upp. Vet inte om det kallas ställtid eller en hysterisk flykt från ämnet.
Dessutom slutar det hela med att jag skriver ett inlägg här, som bara handlar om våndan av att inte göra det man hade tänkt sig. Nåja, jag skriver i alla fall. Alltid något.

Jomenvisst. Det är väldigt trevligt med en Samsung Tab. Det är det.
Men vad vore ännu trevligare?

Om Något Enda Bluetooth Headset Faktiskt Fungerade Till Den!!!!

Jag köpte ett Jabra-headset (liten plupp i örat) till den, det fungerar i fem minuter, sen påstår headsetet att det inte är ihopkopplat. Jag kopplar in det igen (det tar ungefär en kvart) och det funkar i fem minuter. Sen samma sak igen. GAH!

Så jag köpte ett Sony Ericsson stereo headset. Det kopplar ihop och allt ser fantastiskt ut. MEN. Det går inte att ringa med det. Ljudet kommer fortfarande i telefonen, trots att headsetet påstår att det är inkopplat och tar hand om samtal. JÄTTESKOJIGT.

Nu är jag trött på det här. Vad hände med det där om att Bluetooth är så bra, det funkar med alla bluetooth-enheter och så vidare?
På måndag ska jag ringa till Samsung och kräva en lista över headset som officiellt FUNGERAR med Tabben. Samt ringa till Jabra. Samt gå till Elgiganten och kräva pengarna tillbaka för det där värdelösa Sony Ericsson-skräpet.

Det får vara någon jävla måtta någon gång! Det kostar mig pengar!
….suck….