Akriv för ‘Gnäll’

Barnsligheter och trötthet

2016-10-07, Inga kommentarer, Gnäll, Jobbfunderingar.

Sitter på Centralstationen och väntar på att ett tåg till Malmö skall gå. Är trött och led på att fara omkring. Det tar på både kropp och själ och imorse hade jag helst bara velat stanna kvar i min varma säng. Men det gäller väl att härda ut till saker och ting lugnar ner sig, tills oktober är över.

När jag är sån här så får jag ibland rent barnsliga tankar om allt runtikring mig. När någon mailar och ber om saker så vill jag bara svara ”nääääeejjje, jag vill inte, blä på dig!”. Men det gör jag inte. Tur det, kanske. Jag kan få tankar om att bara vilja sitta och stansa hålkort och inte bry mig om något alls i världen. Bara stansa och sen gå hem.

Semester är ordet. Semester vore fint att ha. Riktig semester där man inte behöver ha planer, måsten, saker att åtgärda. Högsta formen av engagemang ska bestå i att laga mat för dagen. Och ibland inte ens det.

Men det går inte nu. Det får bli sen. Sen som betyder ”jag vet inte när”. Som i en obestämd framtid.

Det är en väldans tur att det är fredag idag.

Voltaren blues

2013-04-17, Inga kommentarer, Allmänt, Gnäll.

Ibland undrar jag om den där tesen om att det bara finns en begränsad andel lycka i världen faktiskt är sann. Just nu har jag nämligen inte mycket av den varan, R har den istället. Och nej, det är inget hemskt som har hänt, men nu kommer det komma gnäll.
Tills igår hade jag två skärmar på jobbet. En rakt fram och en lite vid sidan. Den vid sidan var ett Stort Jävla Misstag. Man är ju liksom inte smart nog att vända hela kroppen när man ska titta på den, man vänder bara på huvudet. Dålig idé. Väldigt dålig. Nu har jag bara en skärm. Rakt fram. Jag har också ont i nacken på höger sida. Dock mindre än igår, men ändå. Blä.
Och som lök på laxen så har det årliga Munsåret behagat visa sin nuna i samma stund. Tack. Inte.

Men jag har lite positivt också. Har börjat skriva igen. Inte igår dock, då satt jag i min soffa och tyckte synd om mig själv. Fullkletad med Voltaren-salva och två halsdukar. Idag är det bättre!

New York-planeringen fortsätter med surf på fina hemsidor.

Stöttning och jobbhumör

2013-04-08, Inga kommentarer, Gnäll, Jobbfunderingar.

Dessa hopp. Jag vet. I vilket fall som helst så har jag börjat snusa igen, tyvärr. Det förra inlägget sa en del, det slutade liksom inte med skiten. Det bara fortsatte.
Dagen då jag började snusa igen kommer chefen och säger: jamen det var ju faktiskt bra att du började snusa igen. Företaget har inte tid med en stöttnings-vår.
Tack. Verkligen. Jag känner stödet.

Nå. Nu sitter jag och försöker uppamma ett slags jobbhumör. Varit ledig i en vecka och det har varit helt jäkla underbart men problemet är ju det att nu när man gått ner i varv ordentligt så ska man tillbaka. Det var längesedan jag kände en så stark ovilja. Jag har faktiskt trivts på jobbet. Så icke längre. Så det är knepigt med jobbviljan. Måste ju. Vill inte. Ser redan fram mot nästa helg. Mot nästa semester.
Ge mig en massa pengar nu!

Städa nu, för jösse namn!

2012-11-11, Inga kommentarer, Gnäll, Skrivande.

Ska försöka göra lite vanliga saker idag. Det är något som jag lovat mig själv, inte börja skriva förrän jag har städat. Basta. Det mantrat har jag haft i huvudet sedan i torsdags så jag borde ha nog med ställtid.
Att det damp ner en lapp om någon slags ”Inspektion av Ventilation” i brevlådan var också en liten sporre. Jag vill ju att herrar inspektörer skall kunna ta sig in i min lägenhet utan att snubbla över bohaget.
Så. Städa. Stäääääda.
Inte skriva.
STÄDA.
Suck…

Bokomslag och Tantsnusk från Eslöv

2012-09-18, 2 Kommentarer, Gnäll, Kultur o Sånt.

För några dagar sedan satt jag på bussen hem. Inget konstigt i det i och för sig. Men bredvid mig satt en man och läste. Han läste inte i en bok utan på en läsplatta, en Kindle. Och plötsligt fann jag mig sitta och irritera mig på det, enbart för att jag inte kunde se vilken bok det var han läste. Inget omslag, ingen bokrygg. Bara en lite platta med grå text jag inte kunde läsa. Frustrerande.

Och detta är alltså något som blir mer och mer vanligt. Jag har inte tänkt på det förr, men jag tycker det är tråkigt. Visst, jag kan se fördelen med att ha ett halvt bibliotek med sig på bussen, men vad hände med allt det andra?
Så som min mor sa, den där känslan när man ser någon läsa en bok man själv tycker om, känslan av att ”åhååå, han läser Den Boken!”. Den kommer försvinna. Eller när man blir förvånad över kombinationen av titel och person som läser den. Synd.

Å andra sidan. Just nu läser jag en serie böcker som ser ut som hej kom och hjälp mig. Som Värsta Tantsnusket Från Bensinmacken i Eslöv. Och det är inte tantsnusk! Ok, det är inte Dostojevskij heller, men det är helt ok böcker.
Jag sitter och gömmer bokomslaget med händerna när jag sitter på väg till jobbet. Vill inte att folk ska tro felaktiga saker om mig. Som om de brydde sig. Problemet är att jag bryr mig.
Jag har hela Anne Rice’s Vampire Chronicles hemma, egenhändigt omslagna med svart papper. Just på grund av deras ohyggliga tantsnusk-utseende.

Så kanske är Kindle bra i det fallet.
Eller så får omslagsmakarna ta sig en funderare.