Sitter på Centralstationen och väntar på att ett tåg till Malmö skall gå. Är trött och led på att fara omkring. Det tar på både kropp och själ och imorse hade jag helst bara velat stanna kvar i min varma säng. Men det gäller väl att härda ut till saker och ting lugnar ner sig, tills oktober är över.
När jag är sån här så får jag ibland rent barnsliga tankar om allt runtikring mig. När någon mailar och ber om saker så vill jag bara svara ”nääääeejjje, jag vill inte, blä på dig!”. Men det gör jag inte. Tur det, kanske. Jag kan få tankar om att bara vilja sitta och stansa hålkort och inte bry mig om något alls i världen. Bara stansa och sen gå hem.
Semester är ordet. Semester vore fint att ha. Riktig semester där man inte behöver ha planer, måsten, saker att åtgärda. Högsta formen av engagemang ska bestå i att laga mat för dagen. Och ibland inte ens det.
Men det går inte nu. Det får bli sen. Sen som betyder ”jag vet inte när”. Som i en obestämd framtid.
Det är en väldans tur att det är fredag idag.