Nu är tärningen kastad.
Nu har jag inte bara slitit isär ett par (som för all del inte var några huvudpersoner), nu har jag även gjort mitt största drag någonsin i berättelsen. Jag har gjort en stor spricka i relationen mellan mina två manliga huvudkaraktärer, mina älsklingar, mina blodsbröder. Man kan undra om jag har gått och blivit litterär masochist.
Jag ska ta mig ur det. På något sätt. Det ska bli spektakulärt, men jäklar vad det kommer bli ångestladdat innan. Och för att kunna ordna till detta måste jag även byta POV (point of view, vem som berättar). Jag måste låta min hjältinna försvinna in i bakgrunden ett tag. Det är i och för sig på tiden, då hon varit i förgrunden i 14 år.
Spännande, men något nervöst.
Inga kommentarer