Helt fantastiskt hur saker kan hända helt plötsligt. Denna evighetsberättelse är ju mig väldigt kär och jag vet med mig att den aldrig kommer att få ett slut. Att jag bara kommer att lägga till fler och fler saker till den som ett slags monstruöst verk av Tjechov och Dostojevski författat tillsammans. Och jag vill låta det vara så.
Men för några dagar sedan blev jag medveten om NaNoWriMo, National Novel Writing Month. Detta projekt får helt enkelt ut på att skriva 50.000 ord på en månad. Jag satt och funderade på hur jag skulle kunna vara med. Första tanken var att sjösätta det där projektet att skriva om början av min evighetsberättelse, eftersom den verkligen behöver uppdateras. Men det kändes plötsligt som om jag gjorde våld på alltihop då och förstörde själva essensen i den, att den liksom växer med mig. Sedan tänkte jag skriva något helt nytt, men det gick inte heller eftersom jag är så otroligt inne i min berättelse, även om den för närvarande är något svårbemästrad.
Och så. Snilleblixt. Jag tar delar ur den, samt vissa karaktärer och gör en historia om dem. Med början, mitten och SLUT (!!!). Sagt och gjort! Det är till och med så att jag gjort en synopsis, tänkt mer på hur karaktärerna skall vara, deras mål med saker och ting. Det är något jag aldrig gjort tidigare. Jag har bara satt mig med pennan och låtit allt flöda. Det gör jag visserligen fortfarande, men denna gång med ett distinkt mål.
Nu är det en dag in på NaNoWriMo. Man ska skriva ca 1.600 ord om dagen. Lätt. Och min stackars Saskia har det sannerligen inte lätt nu. Hon var tidigare en något platt karaktär men nu har hon fått mer djup i sig och med det kommer inga roliga saker för henne. Men så måste det bli för att det ska gå ihop.
Och det Är Så Roligt!
Inga kommentarer