Idag har vi ett citat från Ernst Kirchsteiger på intranätet på jobbet. Det känns sådär.
Jag hade tänkt att vara lite produktiv den sista tiden innan semestern, skriva ner smarta saker och så vidare. Dock krävs det ställtid. Det krävs alltid ställtid för viktiga saker verkar det som. Vare sig det gäller städning eller arbetsuppgifter. Olika lång i och för sig, men ändå. Att sitta och tänka på saker man ska göra är något jag måste. Det rullar omkring i hjärnan som tvätt i en torktumlare och plötsligt så sätter man sig och gör det man ska göra. Jag tror det är en bra sak. Kanske inte för alla, men skulle jag skippa det steget så skulle det inte fungera.
Det ska bli skönt med semester. Efter en höst och en vår som varit totalt kaosartad så behöver hjärnan gå ner i varv. Bli tom igen.
Borde skriva en lista på vad jag ska tänka på.
Borde verkligen göra det.
Borde inte sitta och blogga.
Men det kanske är en del av ställtiden också.
Ställtidens ställtid?
Sen har jag ju gått och blivit med pojkvän också, det kanske skall tilläggas som ren allmän information. Saker som händer bara sådär. En mycket fin sak.