Jag har upptäckt att jag fick en märkligt tillfredsställande känsla när jag såg mig själv i spegeln på gymmet, lyftande en skivstång. Det kändes fint. Det kändes duktigt. Det kändes coolt.
Även om jag bara lyfte 2,5 kilo (exkl stångens vikt). Det var själva grejen, att stå där med alla andra och lyfta, att se hur ens kropp faktiskt klarade av det. Jag håller nog på att bli en tränings-galning ändå kanske. Men det är fortfarande den psykiska känslan jag är efter och kroppens förändring kommer fortfarande som nummer två, även om jag nu börjat tänka lite på det i form av varierad träning. Både kondis och styrka.

Att ta hand om sin kropp gör kajan glad.
Det gör att hon klarar av vardagen på ett strålande vis.
Det gör att hon blir pigg.
Och till freds med sig själv.