Det sägs att det kommunala sättet att ta sig till jobbet är det lätta sättet. Och miljövänligt. Och billigt. Och bra på alla sätt och vis. Det kan jag hålla med om.
Men när det krånglar så vet jag inte riktigt hur Västtrafik resonerar.
I måndags skulle jag ta mig till jobbet som vanligt. På vägen till hållplatsen märker jag att det är ovanligt mycket folk som står och ser allmänt förvirrade ut på alla möjliga ställen runt hållplatsen. Jag anar oråd. Jomenvisst. En spårvagn hade börjat brinna inne i tunneln precis efter hållplatsen, så inga vagnar kunde ta sig mot stan.
Jag försöker höra vad de säger i de knastriga högtalarna.
”SPRAAAR… inga spårvagnar gå i riktning mot Centralstationen … KNASTER”
Nähä, det kunde jag räknat ut själv.
Inte ett ljud om ersättningsbussar.
Efter att ha stått där i 40 minuter kommer en buss. EN. Och den var inte ens ledad.
Här kommer Västtrafiks Fantastiska Logik in.

Bild 1: Antalet spårvagnar som står still (på bilden syns 3, men det var ca 5 minst):
Då skall det tas in i beräkningen att det var rusningstrafik och då är oftast alla vagnarna mer eller mindre fulla.

Bild 2: Antalet bussar som ersatte de ca 5 spårvagnarna som skulle gå mot stan:
Om ni tittar NOGA så ser nu bussen bland allt folk….

Tilläggas bör att det kom ungefär 3 bussar åt ANDRA hållet. Dit folk inte skulle. Man kunde tro, som den normalbegåvade människa man är, att de bussarna skulle vända och åka tillbaka. Men de syntes aldrig till.
Hur får Västtrafik ihop det?
En mikroskopisk buss, avsedd för ca 50 personer, skall ersätta minst 5 tämligen fullsatta spårvagnar?
Det Är Inte Fysiskt Möjligt, kära Västtrafik!

Det kostade 170:- att ta sig till jobbet per taxi.

Så. Nu har jag gnällt nog för idag.