Akriv för mars, 2012

Dagböcker och insikter

2012-03-18, Inga kommentarer, Allmänt, Egotrippar.

Lyckades ta mig ut idag, minsann. Inte världens roligaste väder, men jag gick till gymmet. Mycket behövligt. Medan jag joggade på min crosstrainer försökte jag tänka lite mer på den där nya historien, fick en del idéer. Det märkliga är att jag bara får idéer när jag gör något annat, som att gymma, åka spårvagn eller jobba. När jag verkligen sätter mig ner för att få ner skiten på papper (läs dator) så blir det bara… ingenting.

Spenderade eftermiddagen med att göra någon slags mat.
Kikärtor, tomatkross, vitlök, fetaost och lite lite grädde. I en röra. Den ser ut som kräks, men smakar gott.

Har också läst igenom dagböcker jag skrivit 2002-2004.
Det är när man läser det som man inser att man kanske inte utvecklats så mycket. Samma saker återkommer fortfarande, samma trötthet hela hösten och vintern, samma deppigheter, samma reaktioner på stress. Är det helt enkelt så jag är? Förmodligen är det så. Om det är bra eller dåligt vet jag inte, men någonstans känns det i allafall betryggande.
Japp, nu vet jag vad jag har att se fram emot. ;-)

Åter till jobbet imorgon. Hm. Nåja. Semester vore fint.

Dagens länk: ingen idag
Dagens låt: American Idiot – Green Day
Dagens läsning: egna dagböcker

Vånda

2012-03-17, Inga kommentarer, Förbannelser, Gnäll.

Lördag eftermiddag.
Efter godis och film (The Help, efter boken Niceville) så sitter jag här. Tystnaden efter filmen gick mig på nerverna så jag satte på musik. Jag hade tänkt att jag skulle skriva något. Men hjärnan fungerar verkligen på ett outgrundligt sätt. När jag tänker att jag ska sätta mig och börja dona med den här nya idéen jag har i huvudet så vill den inte. Den vill istället komma på nya vändningar och plottar i min gamla evighetsberättelse. Den jag ändå fastnat i.
Det var ju något nytt jag ville skriva. Jag har ju idéer och allt. Men nejdå. Istället säger hjärnan: ”jamen du, vore det inte kul om (insert galen twist) eller om (en till knäpp idé) hände i den där andra historien?”.
Det man satt sig för att göra, det skjuter man upp. Vet inte om det kallas ställtid eller en hysterisk flykt från ämnet.
Dessutom slutar det hela med att jag skriver ett inlägg här, som bara handlar om våndan av att inte göra det man hade tänkt sig. Nåja, jag skriver i alla fall. Alltid något.