Akriv för ‘Jobbfunderingar’

Idag har vi ett citat från Ernst Kirchsteiger på intranätet på jobbet. Det känns sådär.

Jag hade tänkt att vara lite produktiv den sista tiden innan semestern, skriva ner smarta saker och så vidare. Dock krävs det ställtid. Det krävs alltid ställtid för viktiga saker verkar det som. Vare sig det gäller städning eller arbetsuppgifter. Olika lång i och för sig, men ändå. Att sitta och tänka på saker man ska göra är något jag måste. Det rullar omkring i hjärnan som tvätt i en torktumlare och plötsligt så sätter man sig och gör det man ska göra. Jag tror det är en bra sak. Kanske inte för alla, men skulle jag skippa det steget så skulle det inte fungera.

Det ska bli skönt med semester. Efter en höst och en vår som varit totalt kaosartad så behöver hjärnan gå ner i varv. Bli tom igen.

Borde skriva en lista på vad jag ska tänka på.
Borde verkligen göra det.
Borde inte sitta och blogga.
Men det kanske är en del av ställtiden också.
Ställtidens ställtid?

Sen har jag ju gått och blivit med pojkvän också, det kanske skall tilläggas som ren allmän information. Saker som händer bara sådär. En mycket fin sak.

Dessa hopp. Jag vet. I vilket fall som helst så har jag börjat snusa igen, tyvärr. Det förra inlägget sa en del, det slutade liksom inte med skiten. Det bara fortsatte.
Dagen då jag började snusa igen kommer chefen och säger: jamen det var ju faktiskt bra att du började snusa igen. Företaget har inte tid med en stöttnings-vår.
Tack. Verkligen. Jag känner stödet.

Nå. Nu sitter jag och försöker uppamma ett slags jobbhumör. Varit ledig i en vecka och det har varit helt jäkla underbart men problemet är ju det att nu när man gått ner i varv ordentligt så ska man tillbaka. Det var längesedan jag kände en så stark ovilja. Jag har faktiskt trivts på jobbet. Så icke längre. Så det är knepigt med jobbviljan. Måste ju. Vill inte. Ser redan fram mot nästa helg. Mot nästa semester.
Ge mig en massa pengar nu!

Fridens liljor.
Eller ja. Om snart en vecka kommer jag i alla fall ha semester. Det ska bli väldans skönt. Även om jag då blir den sista att få reda på min nya lön, vilket är jävligt snopet. Bara för att jag lyckas ta semester den enda dagen vår chef tänker informera oss. Så jag får reda på min efter det. Störigt, men jag tänker försöka att inte bry mig. Tänker spela istället.

Jag har för övrigt lyft ut den litterära biten av mina ramblings till en egen blogg, Skrivboken. En länk till den finns här uppe till höger. Den avhandlar allting som har med min kära evighetsberättelse att göra och är ett sätt för mig att resonera med mig själv, få ur mig funderingar och så vidare. Det är kanske inte världens mest intressanta för utomstående att läsa, men det får man avgöra själv.

Ikväll ska jag på Skivstångspass igen. Varför, kan man undra, förra passet gjorde ju mig till invalid hela helgen? Jo, för att jag inte ger mig. Och den här gången tänker jag svälja min stolthet och inte ha några vikter på skivstången. I alla fall inte när vi tränar ben. När vi tränar armar så kanske jag lägger på liiiite.

Happ.
Spännande vecka.
Och jag som är så jävla otålig, vill veta allt nu, igår, snabbtsnabbt. Jag kommer förmodligen att lida mig fram till klara besked, om jag känner mig själv rätt.

Andas och ta dagen som den kommer.
Det är veckans motto.
Får se hur det går med det.

Hoppas de gör färdigt mina fönster också, att behöva gå upp tidigare när man egentligen inte behöver är jag nu ganska trött på…