Akriv för ‘Allmänt’

Sitter på Landvetter och väntar på att flyget ska gå. Eller boarda. snyggt svengelskt ord. Inser att de har inspelade fiskmåsar i högtalarna där jag sitter. Mycket märkligt. Kanske vill de att folk ska lugna ner sig lite, inte springa så fort med sina rullväskor utan stanna upp och kontemplera livet.

Personligen kontemplerar jag över hur svårt det är att hitta ens något pyttelitet att äta på en flygplats om man äter LCHF. Det svämmar över av jumbopåsar med Gott & Blandat, berg av chips och sprängfyllda hyllor av läsk. Smått orolig tassade jag omkring i hyllorna, väl medveten om att skulle jag inte äta något nu så skulle jag vara ett vrak när jag gick av planet. Mitt tassande slutade på Pressbyrån, där jag hittade två påsar nötter (cashew och macadamianöt). Nödlösningarnas nödlösning. Eller nötlösning. Med en flaska vatten. Satte mig sedan ner och åt upp en påse direkt. Tills en dam satte sig bredvid mig och envisades med att se något TV-tal med Obama utan hörlurar. Jag behöver inte tillägga att jag flyttade på mig.

Så nu sitter jag i måsljudet istället. Faktiskt bättre. Känns lite som sommar om man anstränger sig tillräckligt.

Det var ju sjutton så man glömmer av att skriva. Men det spelar väl ingen roll, nu gör jag det i alla fall.

Åter en smula tid har gått. Jag har blivit singel och flyttat till min drömlägenhet och mår just nu helt jäkla fantastiskt. Det är underligt hur mycket det känns i kropp och själ att faktiskt vara ensam. Det känns bra alltså. Mycket bra. Läste igenom lite i bloggen och inser att jag borde förstått det tidigare. Att jag är en ensamvarg och mår bäst av det. Men jag antar att det är lätt att ignorera sina instinkter ibland. Det är det dock slut med nu.

Mantrat för detta år och resten av mitt liv är:

Lyssna på mig själv. Lyssna på kroppen. Lyssna på själen.

Jobbmässigt så har jag gått och blivit anställd för första gången i mitt liv. Tillsvidareanställd. På det företag jag jobbar på. Låter ju inte så häftigt, men för någon som jobbat sedan 1998 och bara varit visstidare/projektanställd/vikarie/bemanningskonsult så är det banne mig guld! Det känns tryggt. Har fått den officiella titeln Lagerstyrningsansvarig. Lagom luddigt. Men det känns bra.

Helgen var lugn. Tofflade omkring. Såg en film med R (Mission Impossible 4…? 5…? nånting). Virkade.

Just nu står jag på min balansplatta och är duktig. Nåja. Jag skriver detta, det kanske inte är superduktigt, men jag är på rast så det gills inte.

Tänkte försöka uppdatera lite mer här nu. Håll tummarna för att jag gör det också. Men jag tror det kommer gå!

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen. Det var ett tag sedan. Närmare bestämt två år sedan. Efter två år av liv, två år av att ignorera mailen om ”uppdatering av din WordPress-webbplats Absinthe”, så fick jag för mig att kanske börja skriva igen.

Egentligen har inget särskilt hänt. Jag är med sambo (samma pojkvän som det hänvisas till). Jag har varit i London för första gången i mitt liv. Jag har ett annat arbete. Jag har insett att jag är introvert. Ok. Det kanske har hänt en del ändå när man ser närmare på det.

Anledningen till att jag vill börja skriva igen är något diffus. Den kan beskrivas som behovet av en plats att skriva meningslösa betraktelser på. Ett ställe att ventilera tankar på. En samling allt det där som är jag, på gott och ont. Dessutom insåg jag att jag kastade bort en fin blogg-layout. Enkel och stilren. Varför inte skriva i den då? Jag hade tänkt att jag skulle fortsätta skriva på samma opretentiösa sätt som jag gjort tidigare. Alltså inget överdrivet tänkande på hur det ska se ut eller över valet av ämne eller liknande. Bara ett allmänt pysande om diverse händelser, tankar och liknande.

Idag har vi ett citat från Ernst Kirchsteiger på intranätet på jobbet. Det känns sådär.

Jag hade tänkt att vara lite produktiv den sista tiden innan semestern, skriva ner smarta saker och så vidare. Dock krävs det ställtid. Det krävs alltid ställtid för viktiga saker verkar det som. Vare sig det gäller städning eller arbetsuppgifter. Olika lång i och för sig, men ändå. Att sitta och tänka på saker man ska göra är något jag måste. Det rullar omkring i hjärnan som tvätt i en torktumlare och plötsligt så sätter man sig och gör det man ska göra. Jag tror det är en bra sak. Kanske inte för alla, men skulle jag skippa det steget så skulle det inte fungera.

Det ska bli skönt med semester. Efter en höst och en vår som varit totalt kaosartad så behöver hjärnan gå ner i varv. Bli tom igen.

Borde skriva en lista på vad jag ska tänka på.
Borde verkligen göra det.
Borde inte sitta och blogga.
Men det kanske är en del av ställtiden också.
Ställtidens ställtid?

Sen har jag ju gått och blivit med pojkvän också, det kanske skall tilläggas som ren allmän information. Saker som händer bara sådär. En mycket fin sak.

Nytt utseende igen. Hur mycket jag än försökte dribbla med koden så fick jag inte kommentar-funktionen att funka som den skulle. Så istället för att slita mitt hår så bytte jag tema. Kvar att göra: sidhuvud. En liten bild får det allt lov att bli. Annars blir det alldeles för trist. Gillar ju minimalistiskt, men någon måtta får det ju faktiskt vara.

I övrigt, fortsätter skriva. Idag dock träna.