En sån bra helg.
Det verkar som om det krävs att man gör mycket på helgen för att man ska känna av att man faktiskt haft helg också.

Jag jämför med de helger jag mest tofflat omkring hemma, suttit och spelat vid datorn och inte gjort något annat än så. De helgerna var förödande. Man kom till jobbet helt slutkörd och kände att helgen enbart varit ett svart hål av ingenting.

Nu har jag haft helger då jag GÖR saker. Träffar vänner, går promenader, donar hemma, är allmänt aktiv och dessutom så går jag upp tidigare än vanligt. Det ger helger som man nästan tycker är en vecka långa, när man ser tillbaka på dem. Man har fyllt tiden med saker att tänka tillbaka på och minnas med glädje.

Det är kanske bara det som är livet. Att fylla tiden med händelser.
Oj. Nu blev jag väldans filosofisk. Men det må vara hänt!

Plötsligt, på väg till jobbet, så minns jag.
När jag såg lägenheten igår, med den trevlige fastighetsskötaren Lennart, så utbrast jag i förtjusta pip över sittbadkaret. Då såg jag hur Lennart stod och log för sig själv. Leendet var just ett sånt som visade att detta var något han upplevt tidigare, denna reaktion på badkaret.
Och det såg ut som om detta var något han tyckte om.
Att se människornas förvånade reaktioner på badkaret.
Det tyckte jag var väldigt fint.

Jag har sett lägenheten.

Den var verkligen underbar!
Och nu talar vi inte nybyggda grejor med blanka ytor och saker man knappt vet vad det är och ännu mindre vågar röra vid, av rädsla för att man kanske har sönder något. Vi talar 50-tal. En lägenhet i mycket gott skick, med originalskåpsluckor från 50-talet, med tillhörande knoppar. Fint parkettgolv. Fin utsikt. Kort väg till vagnen. Underbart gulligt kök. Och sittbadkar. Ja. SITTBADKAR!
Jag fick inte till en vettig bild på det, men här kommer själva tanken med det (obs, detta är inte mitt badkar, men typ så ser det ut):

Jag mår så bra. Tanken slog mig hur enkelt det är nu. Jag hade inga problem att slita mig uppför backen hemma, med blicken i marken på grund av den isiga vinden, och löv som susade omkring så man knappt såg om det var vår eller höst. Detta sätt att ta sig hem har ett slut. Jag skulle till och med teoretiskt sett kunna räkna hur många gånger till jag måste ta mig upp för denna helvetesbacke. Dessa tankar kommer ta mig genom våren och tiden i gamla lägenheten utan problem.

Jag är hemma!